Flera forskare varnar för att Coronapandemin kan fördjupa utanförskap, mental ohälsa och socioekonomiska skillnader. Men det finns ljusglimtar om hur vi kan övervinna krisen tillsammans.

Precis som med klimatförändringarna känner vi igen mönstret. De redan utsatta drabbas först och lider längst.
Våra kollegor som jobbar rehabiliterande i Samordningsförbundet berättar att för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden innebär krisen förlorade rutiner och i vissa fall mer ångest och ensamhet. Många i målgruppen har en mindre bekantskapskrets och social distansering slår extra hårt. Den bilden bekräftar FN:s generalsekreterare António Guterres och FN:s policy brief om Covid19 och mental hälsa:

 

På sikt då? Ekonomisk recession som kan fördjupa utanförskap och social ojämlikhet, kan vi än så länge bara göra vaga förutsägelser om. Tittar vi på den senaste ekonomiska krisen tornar en dyster bild upp sig: Det uppskattas att sammanlagt 10 000 personer (USA, Kanada och Europa) tog sitt liv till följd av finanskrisen 2007-2009. Flera studier pekar på att ångest och depression ökar åren efter krisen. Arbetslöshet, minskad inkomst och oförmågan att betala skulder var starkt kopplad till psykisk ohälsa enligt prognosen “Coronapandemin och psykisk ohälsa” från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES).

Risken för ökad psykisk ohälsa gäller framför allt de grupper som redan är utsatta (bland annat Samordningsförbundets målgrupp – personer som redan lider eller har lidit av psykisk ohälsa), skriver CES. Så hur vänder vi skutan?
Om vi tittar på hur vi hanterade Ebola-epidemin, hittar vi några ledtrådar:

I början tänkte vi att det här är en medicinsk kris (…) och att vi ska inte göra de uppgifter som World Health Organisation ska göra.

Det säger Natasha Nadazdin. Hon jobbade som programrådgivare för FN:s World Food Programme (WFP) under Ebola-krisen. Istället för att se Ebola endimensionellt, valde Nadazdin att se vad hon och WFP kunde bidra med till World Health Organisation. Det som på byråkratsvenska kallas “att inleda en dialog med en angränsande myndighet”.

Det visade sig att organisationer som arbetar i nödsituationer måste samarbeta nära med varandra, tillägger Nadazdin. Samma slutsats drar utredarna på CES i sin prognos “Coronapandemin och socioekonomiska skillnader”:

Samverkan mellan region, kommuner och frivilligorganisationer som riktar sig mot utsatta grupper och civila samhället är viktigt för snabb informationsspridning, behovsanalys och gemensam problemlösning.

Du har kanske handlat åt någon i en riskgrupp, swishat en stödlunch för behövande eller ställt upp som volontär? På samma vis prövar krisen våra organisationers förmåga att ställa om, samarbeta och göra något som inte förväntas under normaltillstånd.

Oftast krävs det heller inte stordåd, utan många gånger har de små lösningarna visat sig vara de effektivaste. Kommunicera tydligt, använd lokala resurser och involvera den utsatte, är CES råd. Och om du kan, lyft blicken och se vem din organisation kan starta ett samarbete med. Kanske är det närmare än du tror?