@broderauttexten

Ja, så heter Giselas instagramkonto.
Hon broderar, i ordets rätta bemärkelse, ut texten om psykisk ohälsa eller om livet i stort – ofta med en komisk twist vilket lett till läkning både för hennes egen och andras del.

Det skänker tröst, både i att få skratta och det faktum att en inte är ensam om sina tankar. Bland 136 000 följare drabbas jag också av igenkänning. Jag har varit nyfiken på Gisela länge. Äntligen ställer jag henne några frågor.

Hur kommer det sig att du började brodera ut texten?

– Jag lever själv med psykisk ohälsa i form av utmattning och GAD (generaliserad ångest). Det hela började 2017 när jag var sjukskriven på grund av utmattning. Jag mådde inta alls bra, tankarna surrade, jag sov dåligt, var deprimerad och hade mycket ångest. Jag kände starkt att jag behövde något att fokusera på, något som skulle kunna hjälpa mig att skingra tankarna. Jag gick till en hobbyaffär och gick runt bland de olika hyllorna och kollade in utbudet. Så småningom fastnade jag för ett litet broderi-kit, en blomma. Det kändes bra att ha en förlaga, och det kändes bra att det var korsstygn, det var något matematiskt och greppbart över det som tilltalade mig. När jag kom hem och packade upp kitet insåg jag att jag tyckte att blomman var så ful att jag aldrig skulle vilja ha den uppsatt hemma, än mindre ge bort den till någon i present.

Jag började istället googla typsnitt och orden TRÄL RES DIG, dök upp i mitt huvud. Jag vet inte riktigt var de orden kom ifrån, någon blandning mellan min situation och att jag alltid gillat Sven Wernströms serie Trälarna, när jag var liten. Mitt första broderi var fött och jag kände direkt att det här var något för mig. Jag kände lust och inspiration, nånting jag inte känt på mycket länge. Jag fortsatte att brodera texter. Det var som en egen liten värld jag trädde in i, där det inte fanns några regler eller något rätt och fel, där allt som snurrade i min hjärna helt plötsligt fick ett utlopp. Ofta tänkte jag ”Hur kan jag må så dåligt i min vardag och sen så bra när jag går in i min broderivärld? ”När jag märkte att jag i BUT (brodera ut texten) kunde lägga en komisk twist på min egen situation, på det mörka, så öppnades en väldigt terapeutisk kanal. Det har varit otroligt läkande för mig att kunna distansera mig och se det komiska perspektivet i det svåra.

Jag vill dock poängtera att mina texter inte alltid är ett uttryck för mina åsikter eller självupplevda händelser. Alla texter är produkter av en väldigt aktiv hjärna, jag blandar högt och lågt, mycket är en lek, en tankelek med ord eller en reflektion över olika fenomen. Ofta är det saker jag hör eller läser, ett roligt ord eller uttryck, som jag noterar och sedan utvecklar till en text. Jag har nästan alltid ett parallellscenario i huvudet. Vad hade hänt om man hade gjort/sagt så här istället i den här situationen?

Att dela svåra upplevelser kan vara väldigt läkande. När man av olika anledningar inte mår bra, om det är utmattning, depression, ångest eller någon annan anledning så är det väldigt lätt att dra sig undan. Det är vad jag själv gjorde. Jag orkade inte interagera.

Vilka är reaktionerna på dina texter?

– Det fina med mitt konto, det som får mig att fortsätta brodera, är att många uttrycker en stor igenkänningsfaktor. Jag kanske broderar en text som tangerar ett svårt ämne, och ofta så trillar det då in en mängd kommentarer i stil med:

”Men exakt så här känner ju jag med, jag trodde jag var ensam om det här!”.

När vi ser att vi är många som delar liknande tankar och känslor, så blir vi mindre ensamma och vi känner oss mindre fel. Min förhoppning är att jag med kontots hjälp lyfter på locket till känslor och upplevelser som är lite tabubelagda, och att genom att lyfta på det locket blir det mer accepterat och normaliserat att få känna och uppleva även det som är svårt.

 Hur mår du idag? 

– Jag mår bättre än någonsin!

Jag lever fortfarande med utmattning, har bara 50% arbetsförmåga, och min oro är min ständiga följeslagare, MEN jag har startat eget med Brodera ut texten och det är det mest kreativa och stimulerande jag någonsin gjort. Jag älskar att vara min egen och min hälsa vinner stort på att det finns en frihet och möjlighet för mig att styra min tid, att jag kan jobba när jag mår bra och pausa när jag behöver det.

Min utmaning är att jag behöver hålla tillbaka och säga nej till saker som är roliga, eftersom jag inte har kapacitet att säga ja till allt. Jag får bygga mitt företag lite annorlunda än de flesta andra, jag har inte utrymme att göra några ”hundår” och slita dygnet runt för att starta upp min verksamhet, då hade jag gått i väggen igen. Istället behöver jag vara väldigt noga med hur jag använder min tid och ta in annan kompetens för att göra det jag inte har kompetens och tid att sköta själv. Jag bygger hela tiden på att ha ett stabilt nätverk med kompetenta personer som kan stötta upp min verksamhet.

Att jag idag försörjer mig på något som är sprunget ur en period av mitt liv då jag mådde som allra sämst, känns helt overkligt. Och fint. Att de där åren trots allt hade en mening, att de var en förutsättning för att det jag gör nu skulle kunna hända.

Och slutligen, vad skulle du vilja att svenskt arbetsliv, arbetsledare och chefer, tar med sig ifråga om psykisk hälsa/ohälsa?

Jag tänker att alla som arbetar med personalansvar behöver utbildning i vad psykisk hälsa/ohälsa innebär, hur man arbetar både preventivt och hur man fångar upp och bemöter personal som inte mår bra.